gretaskriver.blogg.se

Hur är det där hemma?

 Det var ett tag sedan jag skrev men det skyller jag på att jag trivs och har det bra. Det beror i alla fall inte på tidsbrist för tid har jag. Här går allt lite långsammare; Inga alarm som väcker mig på morgonen (snarare pojkarna som för oväsen, lyssnar på hög musik, tuppar som gal eller liknande) utan jag går upp när jag vaknar. Vilket innan var runt klockan 7 men de senaste dagarna desto senare. Det tog ett tag för mig att inse varför, men det är ju för att det är ramadan och de flesta av pojkarna är lediga från skolan så de är inte uppe tidigt på morgonen och springer omkring som de annars gör.  

På dagarna håller jag i engelska lektioner, är med på lite aktiviteter, har simlektioner eller jobbar på ett litet projekt för pojkarna på sheltret. Men det finns också tid till att läsa böcker, titta på filmer och musikvideor med pojkarna och att bara sitta och prata, eller retas och brotta ner varandra också för den delen, det känns som om jag fått 16 nya bröder och de råkar alla vara väldigt starka, haha.

 På något sätt går tiden ändå fort här och sedan sist har jag hunnit vara på safari i Mikumi national park och på hajk i Morogoros berg. Det var Nadja, Finn (volontärvänner), tre nya franska volontärer och jag som åkte på safari tillsammans och vi hade verkligen tur: vi såg fler djur är vi hade kunnat önska oss. Vi såg lejon, elefanter, zebror, Buffalos, gaseller, flodhästar, krokodiler, giraffer, babianer, vårtsvin och fåglar i massa spännande färger. Visste ni att det finns små neonorangea fåglar eller blå och lila fåglar!? Det ända negativa var att vi inte hade tänkt på att det är kallar uppe i bergen, och därför inte tagit med oss tjocktröjor så vi frös ganska mycket innan solen tillslut tittade fram. Hajken var också väldigt lyckad fastän vi inte var beredda på att den skulle vara så ansträngande. Det var fantastisk utsikt och vi såg ett vackert vattenfall. Vi gick genom bananskogar och åt färska bananer och passionsfrukter i djungeln!

 Mindre än en vecka senare gav sig Nadja och Finn av på nya äventyr till Thailand, vilket är synd för jag saknar dem här. Också min andra svenska volontärvän Tove har åkte hem till Sverige nu efter att ha varit här i två månader. Vi volontärer har kommit vid olika tidpunkter och stannar olika länge så det blir en del hejdå men jag är glad att jag fått nya vänner. Och vad det gäller Tove så vet jag ju att hon bor i Sverige så jag kan hälsa på henne där. Det kommer bli värre sen när jag åker ifrån Tanzania och måste ta farväl av mina vänner här, för vem vet när vi ses igen? Förhoppningsvis förr än senare.

 Vi har också firat två födelsedagar här på sheltret. Här i Tanzania (eller kanske bara i lilla Kigamboni) har de en tradition där de häller vatten över födelsedagsbarnet och kastar sand. I vissa fall kan det bli ganska brutalt så jag längtar väl inte precis överdrivet mycket till min egna födelsedag här… Hursomhelst åt vi massa kakor och drack läsk efteråt vilket var desto mysigare!

 Idag har det varit folk ifrån en kyrka på besök i sheltret. De hade med sig mat, kläder och lite annat till pojkarna och vi alla sjöng lovsånger tillsammans. Samtidigt var det ett större event i Kigamboni, nämligen African child day så vi såg en show med akrobatik, dans och teater med killarna och tjejerna på KCC. På eftermiddagen gick vi till stranden för att äntligen pusta ut och svalka oss.

Imorgon kommer universitetselever hit till sheltret så då blir det full fart igen, men först sova!

 God natt!

Greta

 

For my english friends:

 How is everything at home?

Long-time no seen, but I blame it on that I like it here! Well it has nothing to do with lack of time at least. Everything goes a little bit slower here, no alarm waking me up in the morning (more likely the boys being noisy, loud music, roosters saying their kuckeliku or similar) but me going up when I wake up. Which before always was around 7 in the morning the latest days much later. It took a while for me to understand that that has to do with Ramadan and most of the boys are free from school so they are not up running around in the morning as usual.

 In the days I hold English lessons, I join some activities, I hold swimming lessons or work on a little project for the boys at the shelter. But there is also time for reading, watching movies and music videos with the boys and to just sit and talk, tease and fight with each other. It feels like I have got 16 new brothers and unfortunately they are all very strong, haha.

 The time goes pretty fast anyway somehow and I have had the time to be on safari in Mikumi national park and hike in Morogoro mountains. It was Nadja, Finn (volunteer friends), three new French volunteers and me who was at the safari together and we were very lucky: we saw more animals than we could have dreamt of! We saw lion, elephants, zebras, buffalos, gazelles, hippos, crocodiles, giraffes, baboons, Pumbas and birds in different impressive colours. Did you know that there are small neon-orange birds or blue and purple birds!?  The only negative thing is that it is colder in the mountains which we didn’t thought of before so we didn’t bring any warm pullovers so we were pretty cold until the sun finally came through the clouds. The hike was also very good even if it was harder than we had expected. The view was so beautiful and we saw a big waterfall. We went through the banana-forest and ate fresh bananas and passion fruits in the jungle!

 Less than a week later Nadja and Finn left for new adventures in Thailand, which is a pity because I miss them here. Also, my Swedish volunteer friend Tove has gone back to Sweden after two months here. The volunteers here are coming at different times and staying different long so there is a lot of goodbyes but I am happy for my new friends. And about Tove, she is just going home to Sweden so I can visit her there. It is going to be so much worse when I go home and must say goodbye to my Tanzanian friends, because who knows when we will see each other again!? I hope sooner than later.

 We have also celebrated two birthdays here at the shelter. Here in Tanzania (or only in little Kigamboni) they have a tradition of throwing buckets of water and throw sand over the birthday kid. In some cases it can get pretty brutal so I am not longing too much for my birthday here… We ate a lot of cookies and drank soda afterwards and that was very cosy however.

Today we have had visitors from church in the shelter. They brought food, clothes and other stuff for the boys and we all sang worships-song to God. At the same time it was a big event in Kigamboni , African child day, so we saw a show with acrobatics, dance and drama performed by boys and girls at KCC. In the afternoon we finally went to the beach to relax and refresh our self after a long day. Tomorrow some universities students are coming to visit the shelter so a lot will happen tomorrow too, but first sleep!

Good night!