Svarta havet
Igår fick jag följa med Julia och hennes föräldrar, som är här och hälsar på, på en roadtrip. Jag var så glad över att få komma ut på äventyr och lämna Bukarest för första gången på tre månader. Det kändes nästan lite snopet när vi förstod att vi bara kunde ha promenerat några meter åt ett särskilt håll så hade vi varit utanför Bukarest. Det tog oss alltså tre månader att inse att vi bor på gränsen till var Bukarest börjar. Vi bestämde att åka till Constanta och Svarta havet över dagen och det fanns så mycket att se på vägen. Vi såg flera fårhjordar och getter på åkrarna längs vägen. De var aldrig ensamma eller instängda i en hage utan en herde gick och vallade dem. Vi såg också flera hästar med vagnar. På en kulle längs vägen sprang ett gäng hundar som om de var en flock vildhästar. Det sorgliga var dock att se hur nedskräpad naturen var. Inne i själva Bukarest är det hyfsat väldstädat på gator och torg, det beror på att det är så många som arbetar med att städa gatorna. Varje dag ser jag flera grönklädda kvinnor och män som sopar löv eller plockar skräp, men så fort man kommer lite utanför så ligger skräpet i drivor. Vem är det som skräpar ner så mycket?
Efter över två timmar av att förundrat titta ut genom bilrutan, sjunga med i radiolåtar och undra om vi är framme snart var vi framme i Constanta. Äntligen! Som jag har saknat havet, den friska luften och sanden under mina fötter. Vi började med att äta på en restaurang som hade utsikt över havet för att sedan gå ner och känna på det kalla vattnet och promenera längs strandkanten. Där och då kändes allt bara bra.
På hemvägen köpte vid Toblerone och is-té som färdkost. En lyckad roadtrip helt enkelt och en glad Greta som fått se havet igen.
Justeja, jag glömde nästan: Havet var inte svart, det var mer blått...
/Greta
For my english friends:
Yesterday I was on a roadtrip together with Julia and her parents that are here visiting in Bucharest for a few days. I was so happy to go on an adventure and leave Bucharest for the first time in three months. We felt almost a little embarressed to realise that I is only a short walk in a certain direction until you find yourself outside of Bucharest. It took us three months to realise that we live close to the boarder where Bucharest starts. We decided to drive to Constanta and the Black sea over the day and there was so much to see on the way. We saw flocks of sheep and goats but they were never alone or in a enclosed pasture, there was always a shepherd guarding them. We also saw several horses with carriages. On a hill a bucnh of dogs were running like a herd of wild horses. The sad thing was that it was so much garbage everywhere. Inside of Bucharest it is not so dirty since a lot of people are working with cleaning. I see everyday men and women in green clothes gathering the leaves or picking up garbage from the streets, but just outside the city the garbage lies in droves.
After over two hours of watching amazed out of the window, singing along with the radio-hits and wondering are we there soon we arrived in Constanta. Finally! I have been missing the sea so much, the fresh air and the sand under my feet. We began with eating at a restaurant with the Black sea as the view and than we went down to feel the cold water and walk along the beach. Right there I felt happy.
On the way home we bought Toblerone and Ice tea. It was a good roadtrip and I was happy because I got to see the sea again!
And in case you wonder, the sea was not black, more blue...
