gretaskriver.blogg.se

När december började, började nedräkningen. Nedräkningen till att få komma hem. Komma hem igen till jul. Dagarna innan var vi alla spända. Plötsligt kunde någon av oss brista ut i sång och sjunga: "I'm coming home, I'm coming home, tell the world I'm coming home!" Den 22 december var väskorna packade och tillsammans gav vi oss av till flygplatsen, Giuditta, Julia och jag. Celestine hade gett sig av redan tidigt på morgonen och Ruta skulle bege sig den 23:e. När jag tillslut satt på mitt SAS-plan som skulle ta mig hem omgiven av danska och svenska flygvärdinnor kunde jag nästan gråta, äntligen efter snart 5 månader skulle jag få komma hem och träffa familj, vänner och min älskade Tiana. Hur det såg ut?

 

/ The countdown started when December started. The countdown untill we come home for christmas. We were tense the days before. All of a sudden somebody could start singing "I'm coming home, I'm coming home, tell the world I'm coming home!" The 22 december were our bags packed and it was time to go to the airport. Giuditta, Julia and me left together. Celestine had already left early in the morning and Ruta was going to leave the 23th. When I finally sat on the SAS-airplane that was going to take me home after almost 5 months and surrounded by swedish and danish flight attendants, I could cry. Finally I was on the way home to see my family, friends and my beloved Tiana! How it looked like?

 

Följ länken för att se vårt återförenande/ Follow the link to see our reunion: